Jag har precis vänt det sista bladet i självbiografin ”Jag är Zlatan Ibrahimovic”. Det känns som att jag efter denna bok har lärt mig en hel del om fotbollens hårda värld, det ekonomiska spelet, att inte passa in och att vara en världskändis som är värd flera miljoner i fotbollsvärlden.
Jag antar att meningen med självbiografier är att ta del av någon annans värld, alltifrån kändisars bisarra verklighet till dem som har överlevt en svår traumatisk händelse i livet. Meningen med dessa självbiografier är att visa hur människor kan vända något ont till något gott. Att göra något positivt av den mörka situationen de sitter i och ta tag i sina liv. Människornas styrka som skildras i dessa självbiografier är mycket inspirerande för omvärlden och en av de saker som gör just självbiografier så pass populära och intressanta för omvärlden. Mina egna tankar om varför man skriver böcker är därför att:
1. Man vill underhålla och skapa spänning (deckare t.ex.)
2. Man vill framföra en historia, verklig eller påhittad (allt ifrån självbiografier till fantasy)
3. Man är en oerhört egocentrisk, självupptagen person och besatt av sig själv (självbiografi)
4. Man vill lära andra om ett specifikt ämne (faktaböcker)
5. Man vill dokumentera viktiga saker (regelböcker och biblar)
Av dessa kategorier passar Zlatans bok in på punkt 1, 2 och 3. Boken avspeglar hans nonchalanta, kaxiga syn på tillvaron och underhåller en genom historians gång, han vill även framföra sin historia om hur han lyckades trots att han inte passade in och var likadan som de andra i fotbollslaget men han är även en egocentrisk person som är den ultimata personen att skriva en självbiografi åt, (vem förutom Zlatan skulle sitta hemma och spela x-box/tv-spel medan hans fru låg på sjukhus med deras sjuka son? S.296 i ”Jag är Zlatan”-boken).
I boken ”Filosofi, kurs A och B” av Martin Levander så står det på sida 57 om hedonister och beteckningen på en ”egoistisk hedonist” är att ”man strävar efter sin egen tillfredsställelse i livet” vilket är precis vad som stämmer in på Zlatans levnadssätt vilket klassar honom som en egoistisk hedonist. Han lever alltså efter levnadssättet ”utilitarism” som hedonister tillhör, vilket det står om på sida 57. En fråga som jag då ställer mig; är detta kanske en anledning till att Zlatan har blivit så framgångsrik? Finns det något samband och likhet mellan framgångsrika personer, vilken filosofi, livsåskådning och syn på livet de har? Kanske är det så därför att det finns så många framgångsrika personer som har varit tillräckligt självupptagna för att vilja skriva böcker om sig själva.
Varför inte skriva en bok?