I De hatade står det ju om hur högerextremismen/populismen breder ut sig i Europa, ibland är dess värsta konsekvenser minaretförbud och smygrasism, ibland blir det som i Norge 77 dödsoffer. Frågan är hur vi bäst motverkar denna extremism och detta spirande hat mot olika minoriteter. Kanske handlar det om att vi måste öka integrationen och skapa förståelse mellan olika grupper i samhället, eller kanske handlar det om att vi måste få vår ekonomi på fötter igen – i tider av hög arbetslöshet och ekonomiska svårigheter tycks människors benägenhet att ge sig på minoriteter öka. Min diskussionsfråga till er är alltså: Hur motverkar vi bäst den ökande högerextremismen och hatet som kommer därmed?
Jag funderar en hel del på hur situationen har kunnat bli som illa som den är i exempelvis Ungern. Romerna, som verkligen är en utsatt grupp där, har levt där i hundratals år så man kan inte säga att det beror på att de är nya i det ungerska samhället. Romerna har både svårigheter att hitta jobb och är utsatta för en institutionaliserad rasism. Jag antar att svårigheten att hitta jobb delvis måste handla om ett socialt utanförskap som går i arv från generation till generation, är dina föräldrar inte integrerad del av samhället är risken större att du inte heller blir det. Fördomarna gentemot romer är tydligen också mycket utbredda i Ungern, och de mer eller mindre rasistiska partier som nu sitter vid makten i Ungern drar nytta av detta och spär på hatet. Allt detta sammantaget gör romernas situation ganska förtvivlad.
Jag tänker att det är samma mönster i massa länder, man vill hitta en syndabock för landets problem, oavsett om det är den riktiga syndabocken eller inte. Sverigedemokraterna säger att det går utför med det svenska samhället på grund av muslimerna, partiet Jobbik i Ungern skyller på romerna, i 30-talets Tyskland skyllde man på judarna osv. De som vill ha makt utnyttjar människors spirande avsky mot olika grupper och använder det för egen vinning. Gruppen man riktar sitt hat mot behöver inte något överhuvudtaget med problemet ifråga att göra, men man skyller på dem ändå.
Jag blir lite rädd när jag läser De hatade, för jag börjar undra vad det är för samhälle vi går till mötes. Domedagsprofetiorna duggar ju i och för sig tätt, och det kan ju lika gärna gå åt rätt som åt fel håll. Men högerextremismen är ändå ett problem vi borde ta på allvar, och jag tycker att vi ska lära oss historien i Europa och vara på vår vakt. Vi måste värna frihet, demokrati och allas lika värde, för det är inget vi kan ta för givet om man ska tro på De hatade.
Temat är den ökade högerextremismen i Europa och hur den alltmer tagit sig in i parlamenten. Relationen mellan högerpopulism och högerextremism diskuteras, och hur dessa både hjälper och stjälper varandra. Olika tänkare som tror att Europa nästintill står inför ett fascistiskt övertagande respektive tror att den ökade högerextremismen bara är ett övergående problem citeras, men något slutgiltigt svar ges inte. Läget i Ungern är dock verkligen allvarligt, det har efter det senaste valet blivit snudd på en enpartistat och lagstiftningen blir stegvis mer och mer fientlig gentemot romer. Även i Holland ser läget allt allvarligare ut och muslimer är i en allt mer utsatt situation. Och detsamma gäller allt fler länder runt om i Europa, om man ska tro Magnus Linton.
Boken diskuterar också olika begrepp som kännetecknar den växande gruppen högerextrema såsom rasism, xenofobi(rädsla/avsky gentemot främlingar), antiziganism(rädsla/avsky gentemot romer), islamofobi, antisemitism med flera. Författaren Linton verkar vilja skildra främlingsfientlighetens många ansikten för oss läsare så att vi kan känna igen den när vi ser den. Det är inte så enkelt att man kan sätta etiketten rasister på de onda och så är resten goda. Nej, dagens rasism har många ansikten.
Jag läser också att många högerextrema i dagens Europa, som återfinns i allt från internetforum, förbjudna högerextrema partier till parlament runt om i vår världsdel, inte alltid ser muslimerna, romerna, judarna eller vilka de nu riktar sitt hat gentemot som huvudproblemet. Nej, dessa ses snarare som ett symtom, huvudproblemet är det västerländska samhällets förfall in i "multikulturalism"(ett svårdefinierat begrepp men som enligt wikipedia, vilket ju är en allt annat än säker källa, definieras som "ideologiska samhällsanalyser som i olika grad bejakar influenser av olika etniskt och kulturellt ursprung som något gott eller ofrånkomligt.") De högerextrema ser det som att en feministisk vänsterelit har tagit över makten och leder samhällena in i vad som kommer bli en undergång. Tankar som inte lite påminner om de Anders Behring Breivik skriver om i sitt manifest. De hatade är mer än stundtals en skrämmande läsning, men också viktig sådan. Om vi ska kunna bekämpa de olika varianterna av rasism så måste vi känna igen den och ha verktyg för att kunna bemöta och bekämpa den. Jag lär mig sådant som jag egentligen inte vill veta men samtidigt känner att jag verkligen borde känna till.
/Evelina
De hatade är indelad i tre delar. Den första handlar om romernas situation i Ungern, den andra om muslimernas situation och den tredje handlar om terrordåden på Utøya och regeringskansliet i Norge som skedde i somras.
Boken är skriven i reportageform och varvar intervjuer med fakta, teorier och historik. Tack vare att den är så pass omväxlande tappar jag sällan intresset, och det är mycket som jag inte kände till förut. Den reportageartade formen kan dock ibland ge ett intryck av att man inte får veta hela sanningen, i och med att den är så pass baserad på intervjuer vet jag ju inte om det är en helhetsbild jag får. Men i tanke på att Linton även tar med mycket statistik och liknande så tycker jag mig ändå få en ganska stor kunskap om ämnena.
Jag tycker att det märks att boken är skriven av en journalist, både på den reportageartade formen men också på språket. Det är sakligt och utan särskilt många miljöbeskrivningar, och bara ibland tillåter sig Linton att beskriva de personer han intervjuer. Det är vad de berättar om som är i fokus och detta tycker jag är bra. I den tredje och avslutande delen där terrordåden i Norge skildras blir beskrivningarna mer målande, men de är fortfarande utan värderande adjektiv. Saker och ting återgivs precis som de var rakt upp och ner, men effekten blir väldigt stark ändå. Ibland nästan outhärdligt stark.
/Evelina
Jag har valt att läsa De hatade, en bok som gavs ut i år och är skriven av författaren och debattören Magnus Linton. De hatade är en reportagebok som handlar om hur det har vuxit fram allt fler högerradikala och främlingsfientliga partier runt om i Europa. Boken letar efter likheter och skillnader mellan situationen för de olika minoriteter som står i partiernas blickfång, de vilka partierna skyller respektive lands problem skylls på. I exempelvis Ungern är det romerna, i Holland är det muslimerna och i Norge är det så kallade "kulturmarxister".
Första gången jag hörde talas om boken var i Maria Svelands omdebatterade text i DN "Hatet som gör mig politiskt deprimerad", (en text som behandlar ett liknande ämne som det i boken och som jag varmt kan rekommendera den finns här: http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-som-gor-mig-politiskt-deprimerad). Där skriver Maria Sveland så här:
"En bok kommer med posten, ”De hatade” av Magnus Linton. Det är en liten bok utgiven på bokförlaget Atlas men med ett innehåll som får mitt hjärta att bulta upprört och gör mig sömnlös flera kvällar i rad."
Nej, De hatade är verkligen ingen munter läsning men det är väldigt intressant. Ämnet för boken är både högaktuellt och viktigt, och jag ser fram emot att lära mig mer om det. Sakerna jag har läst om så här långt i boken är sådana som vi alla borde känna till, det är helt sjuka saker som är på väg att hända runt om i Europa(särskilt i Ungern som jag läser om just nu)! Nog visste jag att romerna var diskriminerade och illa behandlade i stora delar av östra Europa men att det var så här illa visste jag inte.
Evelina
