bokcirkeln

Egna tankar

Kategori: De hatade av Magnus Linton

Jag funderar en hel del på hur situationen har kunnat bli som illa som den är i exempelvis Ungern. Romerna, som verkligen är en utsatt grupp där, har levt där i hundratals år så man kan inte säga att det beror på att de är nya i det ungerska samhället. Romerna har både svårigheter att hitta jobb och är utsatta för en institutionaliserad rasism. Jag antar att svårigheten att hitta jobb delvis måste handla om ett socialt utanförskap som går i arv från generation till generation, är dina föräldrar inte integrerad del av samhället är risken större att du inte heller blir det. Fördomarna gentemot romer är tydligen också mycket utbredda i Ungern, och de mer eller mindre rasistiska partier som nu sitter vid makten i Ungern drar nytta av detta och spär på hatet. Allt detta sammantaget gör romernas situation ganska förtvivlad.

Jag tänker att det är samma mönster i massa länder, man vill hitta en syndabock för landets problem, oavsett om det är den riktiga syndabocken eller inte. Sverigedemokraterna säger att det går utför med det svenska samhället på grund av muslimerna, partiet Jobbik i Ungern skyller på romerna, i 30-talets Tyskland skyllde man på judarna osv. De som vill ha makt utnyttjar människors spirande avsky mot olika grupper och använder det för egen vinning. Gruppen man riktar sitt hat mot behöver inte något överhuvudtaget med problemet ifråga att göra, men man skyller på dem ändå.

Jag blir lite rädd när jag läser De hatade, för jag börjar undra vad det är för samhälle vi går till mötes. Domedagsprofetiorna duggar ju i och för sig tätt, och det kan ju lika gärna gå åt rätt som åt fel håll. Men högerextremismen är ändå ett problem vi borde ta på allvar, och jag tycker att vi ska lära oss historien i Europa och vara på vår vakt. Vi måste värna frihet, demokrati och allas lika värde, för det är inget vi kan ta för givet om man ska tro på De hatade.

Kommentarer

  • Malin säger:

    Jag tycker att du drar en väldigt förnuftig slutsats när du säger att man vill "hitta en syndabock för landets problem". Så många gånger som detta har upprepat sig i historien och ändå lär vi oss aldrig! Jag kommer genast att tänka på likheterna med folkmordet i Rwanda där man utnämnde tutsierna till syndabockar.

    Att detta sedan används av makt galna individer för att stärka deras egen position i landet är helt enkelt fruktansvärt. Då kan man verkligen undra vad det är som betyder något, hur man kan vara så egoistisk och blind för de konsekvenser som ens handlingar kommer att leda till. Jag hade antagligen blivit riktigt rädd om jag hade läst "De hatade". Jag kan verkligen inte för mitt liv förstå hur detta har kunnat gå i så fel riktning,?! Att vi i dags läget befinner oss drygt 50 år efter förintelsen, blir mer och mer svårt att urskilja... vilket är kusligt, men sant. Till sist så tycker jag precis som du att det är viktigt att erhålla information om rasismens många ansikten för att kunna urskilja dessa människor och aktivt arbeta emot deras värderingar, vare sig det handlar om en lägre eller högre nivå!

    2012-04-27 | 19:24:20
  • Carl säger:

    Först och främst måste jag säga att du har gjort väldigt bra kopplingar mellan boken, historia och dagens Sverige. Jag tror precis som du (rätta mig om jag har fel) att man lätt beskyller en enda grupp för att stå till ansvar för problem. Dessa har en liten eller, som oftast är fallet, ingen chans att påverka. Jag tror att man väljer att lägga ansvar på de maktlösa just för att de inte kommer att ha en chans att försvara sig. Det skapar en "gemensam fiende" som de exemplena du och Malin räknade upp. Ledare och regeringar har kapitaliserat på människors syn på gott och ont, för så länge folket vet att regeringen bekämpar "de onda", som i bokens fall är romerna, så är det få som klagar.

    Jag tycker det är intressant hur du beskrev romernas arv av socialt utanförskap. Om man gör en snabb koppling till Sverige och hur invandrare på grund av segregation ärvt ett socialt utanförskap så kan man förstå det mönster som upprepar sig inom historien. Jag hoppas att vi har kommit tillräckligt långt för att undvika fortsättningen av denna ständigt och globalt förekommande upprepning. Om den tyvärr skulle ske, hoppas jag innerligt att den blir så kortvarig och smärtfri som det bara går.

    2012-04-28 | 16:03:43

Kommentera inlägget här: