bokcirkeln

Jag sa i mitt första inlägg att, oberoende av vad Obama valde att delge i sin biografi så skulle jag ta emot det med öppna armar... så mycket respekterade jag honom då... en respekt som bygde på enstaka lästa artiklar, ett fåtal beskådade tv-klipp och en strak intuition.

Idag, när jag har läst boken... när jag har erhållit en uppsjö av information om denna häpnadväckande man så respekterar jag honom om möjligt ännu mer.

Att göra upp med sitt förflutna, samtidigt som hela världen kan ta del av den uppgörelsen kräver en modig individ. En målmedveten individ som inte räds det oväntade. Målmedvetenhet är jag, efter att ha läst denna bok, ganska så säker på att han fått från sin far. En far som må ha varit frånvarande, men som jag uppfattar mig se emellanåt i Obama själv. Jag tycker mig se likheter i hur de agerar och hanterar invecklade situationer.

Det finns en berättelse i boken, berättad av Obamas morfar... en berättelse som gav mig gåshud och berörde mig mycket. (Detta var under en tid då rasskillnaderna började märkas mer och mer i USA och de svartas situation försämrades)

"Alla var på festhumör och åt och drack, ackompanjerade av slack-keygitarrspel. Så tillkännagav en vit man plötsligt till bartendern (och högt nog för att alla skulle höra honom) att han inte borde behöva siita och dricka ädla drycker bredvid en nigger. Lokalen föll i tystnad och folk vände sig och tittade på min far. De förväntade sig slagsmål. Istället reste sig min far upp och gick fram till mannen, log, och började föreläsa för honom om trångsynthetens dårskap, den amerikanska drömmens inneboende kraft och de universella mänskliga rättigheterna. Killen mådde så risigt när Barack var färdig, sa morfar, att han plockade fram en hundradollarsedel ur fickan och gav honom utan omsvep. Räckte till alla våra drinkar och puu-puus den kvällen - och till din pappas hyra den månaden".

Denna berättelse är så mäktig. En man kan, enbart med kunskap och relevanta åsikter, besegra så mycket okunnighet och hat. Det är väl här jag ser likheten mellan Obama och hans far. När jag läste detta stycke visste jag att det var så jag uppfattade Obama. Som en man med en stark röst och ett klart budskap, ett budskap som bär grunder om acceptans.

Obama berättar också i boken om hur han vid tillfällen i livet har handlat orätt. Han förskönar det inte, han berättar det med all sannolikhet precis så som det var, vare sig det handlade om droger eller något annat.

På grund av detta har jag därför också kommit till en annan insikt under läsandets gång. Nämligen att jag har hittat min definition av en bra förebild.

- En bra förebild är inte någon som aldrig gör fel, utan någon som gör fel och ställer det till rätta.

Det går inte att göra rätt om man inte har gjort fel, så tack Obama för att du gjort fel och nu gör så rätt!

/ Malin