bokcirkeln

Min far hade en dröm - Egna tankar...

Kategori: Min far hade en dröm

 

Jag sa i mitt första inlägg att, oberoende av vad Obama valde att delge i sin biografi så skulle jag ta emot det med öppna armar... så mycket respekterade jag honom då... en respekt som bygde på enstaka lästa artiklar, ett fåtal beskådade tv-klipp och en strak intuition.

Idag, när jag har läst boken... när jag har erhållit en uppsjö av information om denna häpnadväckande man så respekterar jag honom om möjligt ännu mer.

Att göra upp med sitt förflutna, samtidigt som hela världen kan ta del av den uppgörelsen kräver en modig individ. En målmedveten individ som inte räds det oväntade. Målmedvetenhet är jag, efter att ha läst denna bok, ganska så säker på att han fått från sin far. En far som må ha varit frånvarande, men som jag uppfattar mig se emellanåt i Obama själv. Jag tycker mig se likheter i hur de agerar och hanterar invecklade situationer.

Det finns en berättelse i boken, berättad av Obamas morfar... en berättelse som gav mig gåshud och berörde mig mycket. (Detta var under en tid då rasskillnaderna började märkas mer och mer i USA och de svartas situation försämrades)

"Alla var på festhumör och åt och drack, ackompanjerade av slack-keygitarrspel. Så tillkännagav en vit man plötsligt till bartendern (och högt nog för att alla skulle höra honom) att han inte borde behöva siita och dricka ädla drycker bredvid en nigger. Lokalen föll i tystnad och folk vände sig och tittade på min far. De förväntade sig slagsmål. Istället reste sig min far upp och gick fram till mannen, log, och började föreläsa för honom om trångsynthetens dårskap, den amerikanska drömmens inneboende kraft och de universella mänskliga rättigheterna. Killen mådde så risigt när Barack var färdig, sa morfar, att han plockade fram en hundradollarsedel ur fickan och gav honom utan omsvep. Räckte till alla våra drinkar och puu-puus den kvällen - och till din pappas hyra den månaden".

Denna berättelse är så mäktig. En man kan, enbart med kunskap och relevanta åsikter, besegra så mycket okunnighet och hat. Det är väl här jag ser likheten mellan Obama och hans far. När jag läste detta stycke visste jag att det var så jag uppfattade Obama. Som en man med en stark röst och ett klart budskap, ett budskap som bär grunder om acceptans.

Obama berättar också i boken om hur han vid tillfällen i livet har handlat orätt. Han förskönar det inte, han berättar det med all sannolikhet precis så som det var, vare sig det handlade om droger eller något annat.

På grund av detta har jag därför också kommit till en annan insikt under läsandets gång. Nämligen att jag har hittat min definition av en bra förebild.

- En bra förebild är inte någon som aldrig gör fel, utan någon som gör fel och ställer det till rätta.

Det går inte att göra rätt om man inte har gjort fel, så tack Obama för att du gjort fel och nu gör så rätt!

/ Malin

 

 

 

Min far hade en dröm - Diskussions fråga

Kategori: Min far hade en dröm

Förhoppningsvis har ni tagit del det inlägg som belyser det tema som jag valde från "Min far hade en dröm". (Sökandet efter en identitet)
Efter att ha läst boken, har jag funderat en hel del kring innebörden av ordet "identitet" och hur, när och var man "skapar" sig en sådan.
För Barack Obama fanns många av svaren att söka i hans bakgrund. En bakgrund som han inte
var särskilt bekant med vilket också gjorde att när han väl gav sig av till Kenya för att få fler svar angående sin
bakgrund, så fann han också vissa pusselbitar som passade in under kategorin "identitet".
Självklart skapas inte vår identitet över en natt, inte heller skapas den av endast en "beståndsdel", men
med take på vad jag läst om just Obamas identitetssökande så frågar jag mig, och er följande:
Tror ni att människor som saknar svar angående sin bakgrund har svårt att finna en egen identitet? och i så fall varför?
/Malin

Min far hade en dröm - Ett tema...

Kategori: Min far hade en dröm

Efter att ha läst Barack Obamas bok "Min far hade en dröm" skulle jag med all säkerhet kunna uppbringa ett dussin med relevanta teman. Men... med tanke på att jag i princip skulle kunna författa en egen bok där jag kommenterar denna bok, så har jag valt att fokusera på endast ett tema, nämligen: Sökandet efter en identitet.

Detta tema är ständigt närvarande och sätter sin prägel på hela den här boken.
Jag tycker att detta tema först och främst är ett mycket intressant tema att ta del av som läsare. Att få komma en person så nära, under, i detta fallet hans, lyckligaste och svåraste stunder - i jakten på hans sanna identitet.
På något sätt har jag fått uppenbarelse efter uppenbarelse när jag vänt blad i denna bok.
Möjligen har Obama inte bara delgett mig oförglömliga formuleringar, en säregen men fortfarande magnifik berättelse och minnesbilder som nästan inte är av denna värld.
Nej jag är ganska säker på att han också har fått mig att tolka ordet "identitet" på ett annat sätt.
Kanske har jag alltid haft samma uppfattning av ordet, men i så fall har Herr Obama i alla fall lyckats
få det att återuppstå, och det med dunder och brak!
Jag tycker att detta tema är så viktigt och så intressant, just på grund av ordet "identitet".
Visst finns det en definition av ordet i ordlistan, men det är ändå så relativt!
Vad jag anser att min identitet bygger på kan skilja sig kollosalt ifrån din, eller Obamas för den delen.
Med ordet "identitet" kommer också naturligt följdfrågan, "Hur finner man den?".
Inte heller detta har ETT svar... inte heller finns det ETT rätt svar per person...
Obama har, trots sin "ringa" ålder upplevt mer än de flesta och ändå har det tagit honom i princip hela hans liv att ta reda på hur han identifierar sig själv. Och detta har varit svårt, parallellt med alla andra resor som Obama
genomgått i livet så har denna ständiga sökan funnits där vid sidan av.
Någonting som också må vara uppenbart, är det faktum att vi under hela vår livstid "bygger" vår identitet.
Obama fick, till skilland från många andra, söka efter sin bakgrund och sina rötter på en för honom tills dess okänd plats.
Att Obama i ung ålder påverkas av sin frånvarande fader blir snart uppenbart. Till en början berör det honom inte, men när han börjar växa upp kommer frågorna och till dessa frågor hör svar som han själv måste ta reda på, för att en gång för alla kunna inkludera dem i sin "identitet".
Jag är av uppfattningen att Obama många gånger under sin livstid har åtagit sig ting, vilket senare har lett till både stora och små dåd, just för att försöka fylla tomrum i sökandet på sin identitet.
Slutligen så funderar jag kring möjligheten att just Obamas sökande efter sina faders relaterade rötter och sin identitet går hand i hand. Att Obama bara under ett fåtal timmar, personligen kunnat skapa ett minne av sin far och att sedan ha behövt förlita sig på andras historier om denne mytomspunne(?) man tror jag har gjort det svårt för Obama att identifiera sig med honom.
Men... vid vissa tillfällen när jag läser om faderns bragder och utstrålning... så kan jag inte hjälpa, att jag för en sekund tror att läser om Obama själv.
På sida 44 i boken berättar Obama om vad som lades vikt på i historierna om hans far, han säger där att: "De sa mindre om själva mannen ifråga än om de förändringar som hade ägt rum hos människorna i hans omgivning".
Detta är, i alla fall en av mina många tolkningar av Obama... En man som i sig kanske inte är så "anmärkningsvärd" eller annorlunda... men en man som påverkar och förändrar människor i sin omgivning och att det i sin tur är det vi pratar om - Obamas påverkan på miljoner människor - en påverkan som uppbringat bland annat hopp.
Jag tror att Obama, om inte innan han skrev denna bok, så absolut vid skrivandet måste ha sett likheter mellan sig själv och denna mystiske faders figur, som i slutändan kanske trots allt alltid funnits där och frambringat den delen av Obamas identietet - utan att ha varit fysikst närvarande.
Detta är bara en aspekt av "sökandet efter en identitet" i den här boken. Självklart behandlas även det faktum att Obama var son till en vit kvinna och en svart man och de svårigheter som detta emellan åt innebar, men jag valde ändå att lägga fokus på den ovanstående aspekten för att denna intresserade mig mycket och eftersom att jag under läsandets gång kunde se en helhet som jag tyckte var allt för väsentlig för att utelämna.
/ Malin

Min far hade en dröm - Struktur och språk

Kategori: Min far hade en dröm

En utav de sakerna som har överraskat mig mest med den här boken är hur extremt kompetent Obama är som skribent! Jag måste hålla med Kulturnytts recension som lyder: "För några år sedan var han en okänd senator, nu är han snart ett världsnamn. Och ännu märkligare. Han är en bra skribent. Om Obama inte var senator som ville bli president skulle han klara sig utmärkt som författare". Dessa ord är så sanna som de är sagda. Obama förbluffar mig nästan ögonblickligen med sitt välformulerade och kärnfulla sråk. Han skriver verkligen som en van skribent, att han har erfarenheter inom skrivandet det är känt i och med hans post som orförande på Harvard Law Review, men i den här boken lyckas Obama inte bara vara extremt skicklig med sina formuleringar och sina koncisa meningar, nej han lyckas, på något för mig fortfarande underligt sätt att vara så utomordentligt formell, trots att det han beskriver i boken är så oerhört personligt... Tankar, kanske tidigare oformulerade meningar som endast funnits i hans medvetande och/ eller kanske till och med i hans omedvetna, fram tills skrivandets stund. Detta tycker jag är en av bokens alla höjdpunkter och till min förtjusning, löper detta med bokens text från första till sista sidan.

Obama har ägnat sammanlagt otaliga sidor åt enbart beskrivningar av människor, platser, kulturer, politik och relationer. Han skildrar dessa med... jag skulle vilja kalla det... respekt... och ärlighet. De är inte nödvändigtvis förskönade, vilket i min mening är det som gör dem just sköna.

Här är ett ganska långt exempel på hur han beskriver bland annat omgivning och natur och hans sätt att använda liknelser och metaforer på ett eget formulerat sätt. (Citatet är långt, men det talar för sig själv, det jag försöker att belysa uppenbarar sig genast i texten, men jag valde ändå att ta med hela, för att inte ta det ur kontexten, då även denna är full av vackra återgivanden). Sida, 376:

"Gryning. I öster ljusnar himlen över en dunge svarta träd: mörlblå, så orange, sedan gräddgul. Molnen tappar långsamt sin anstrykning av purpur och skringras sedan, lämnar efter sig en ensam stjärna. När vi kör ifrån lägret ser vi en giraffkaravan. Deras långa halsar har den vanliga lutningen och ser svarta ut mot den uppgående röda solen: främmande teckningar mot ett uråldrigt himlavalv. Så var det under resten av dagen. Som om mitt seende på nytt var det hos ett barn och världen en pekbok, en fabel, en målning av Rousseau. En flock lejon som gäspade i det platta gräset. Bisonoxar i sumpmarken, med pråliga horn och parasiterande fåglar härjande på sina lerskorpiga ryggar. Flodhästar i de grunda flodbäddarna, med rosa ögon och näsborrar som guppande spelkulor på vattenytan. Elefanter som fläktade sig med sina jättelika öron. Och framför allt stillheten, en tystnad som kunde mäta sig med själva elementen"

Även strukturen i denna bok är välarbetad. Boken består av tre delar, som sedan delas in i kapitel. De tre delarna bär namnen: 1. "Ursprung" 2. "Chicago" 3. "Kenya". Och det är just dessa som "bär" boken. Till en början får vi ta del av allt upptänkbart om just det som Obama anser sig tillhöra hans ursprung. Där med utgångspunkt: familj - en familj där hans pappa är ett ständigt återkommande tema, och då med citat från övriga familjemedlemmar i och med att Obama själv var mycket ung när fadern lämnade familjen, men som, inte för det på något sätt föll i glömska, tvärt om ville Obamas mor hålla liv i det goda minnet av honom - för Obamas skull.

Del två behandlar hans flytt och liv i Chicago, med allt vad de nya erfarenheterna innebar.

Del tre baseras på hans skildring av hans afrikanska rötter, i Kenya, där en ny värld på många sätt öppnades för honom.

/Malin

 

Min far hade en dröm - Barack Obama

Kategori: Min far hade en dröm

1995 publicerades självboigrafin "Min far hade en dröm", skriven av en person, vars namn, idag är känt till i princip världens alla människor - Barack Hussein Obama. Boken skrevs innan hans namn blev samtalsämnet på allas läppar, innan han blev de förenta staternas första afroamerikanska president och därmed historisk och kanske legendarisk?... Eftersom att jag fortfarande befinner mig i bokens startskede så har jag bara aningar om vad bokens tema/teman kommer att visa sig vara. Jag har fått upfattningen av att Obama i denna bok berör ting så som: sökandet efter en identitet, vilket i just Obamas fall möjligen skulle kunna innefatta den oifrånkomliga "ras"frågan och hur han påverkats av detta i och med att han är halvt afrikan och har en vit mamma, men också, som vilken annan ung man som helst, den individuella identiteten som vi alla söker.
För mig finns det få böcker som jag varit så målmedveten om att läsa, som denna. Jag beundrar Obama, det har jag gjort från allra första början, utan att egentligen veta särskilt mycket om honom eller den politik som han förespråkar. Detta kan tyckas var naivt från min sida, men faktum är att det är någonting med denna man som inspirerar och förundrar mitt sinne. Kanske är det just det att Barack Obama alltid har verkat vara så mycket mer än en politiker. För mig är han i första hand en medmänniska, alltså någon som jag upplever, delar känslor, minnen och tankar med sin omgivning. Förutom att vara en medmänniska hellre än en skrämande auktoritet så symboliserar Obama hopp och förändring för mig. Det är inte för ingenting som denna man tilldelats Nobels fredspris, detta må ha varit omdiskuterat och många har ifrågasatt detta val... någonting som för mig påvisar trångsynthet. Om jag skulle tilldela ett pris i fredens namn så skulle det vara till en person som bringar hopp till en nation, till ett folk, till minoritets grupper och till en person som trots allt detta är en helt "vanlig" människa.
Kanske sätter jag Barack Obama på en pedistal, jag har ju trots allt inte läst boken ännu...
men någonting säger mig, att det inte spelar någon roll vad som står på de 456 sidorna... för mig är boken bara ytterligare ett sätt att få ta del av denna för mig, livs levande legend. Det som Obama väljer att dela med sig av i denna bok, tar jag emot med öppna armar. Jag kan inte tänka mig annat än att det jag kommer att få ta del av är en historia som andas ärlighet. Obama ser på bokens nyutgåva så här (något som ytterligare förstärker min uppfattning om både hans humor och ärlighet):
"...För första gången på åratal har jag plockat fram ett exemplar och läst några kapitel för att se hur mycket min röst kan ha ändrats med tiden. Jag ska erkänna att jag då och då har ryst till lite av ett illa valt ord, en misshandlad mening, ett känslouttryck som nu tycks klemigt eller för inövat... Däremot vore det inte sant om jag påstod att rösten i denna bok inte var min egen - att jag skulle berätta historien på något särskilt annorlunda sätt idag än för tio år sedan. En annan sak är att vissa passager har visat sig vara politiskt osmidiga och kommit att utgöra utgöra välkomna bidrag till expertkommentatorer och till motståndarnas efterforskningar"
Med dessa ord sagda tycker jag att Obama påvisar en viktig sak som jag tror att vi alla vill att våra politiker skall göra, nämligen hålla sig till sanningen, även om den inte alltid är till en direkt fördel.
Den indirekta fördelen blir således istället ett starkt och enat förtroende, som nu inför ett stundande presidentval, förhoppningsvis visar sig vara det starkaste.
Malin Svensson