bokcirkeln

1. Hur är boken skriven? Kommentera struktur och språk.

"Skriften är en kommentar till Sartres berättelser och dramer, som underlättar intrånget i dem och redogör lättfattligt för de grundläggande tankegångarna inom existentialismen. Samtidigt som han avgränsar den mot andra moderna åskådningar." - http://www.bok.nu/Jean-Paul_Sartre/Existentialismen_ar_en_humanism

För övrigt är texten och språket ganska formellt, politiskt, välformulerat och väldefinierat. Eftersom syftet är att förklara och förtydliga begrepp och tankar, inom Sartres filosofi. Därför krävs en del av läsaren, att denne är uppmärksam på varje ord, för att verkligen förstå sammanhanget. Vilket kan bidra till att det kan uppfattas som tung läsning. Trotts detta är det väldigt medryckande, med tanke på att den inte bara vänder sig till politiskt och filosofiskt engagerade, utan även kan läsas av en bredare publik, även gymnasieelever. Personligen skulle jag använda ordet entusiasmerande, som jag upptäckte bland synonymerna. För det känns verkligen upplysande och givande, vilket gör att man blir väldigt glad när man förstått den.

Där emot är det som jag uppfattar det, ett lite åldrat språk. Där ett exempel ur boken, på detta och det välformulerade språket, kan lyda…”Ty även den historiska synpunkten måste få göra sig gällande. Den primära verkligheten är naturens, och människonaturen är i sin tur ara en funktion av den.” Eller, ”Och det tycks mig som om förtvivlan eller ångest hos er är någonting mera fundamentalt än det att n man, som känner sig ensam och måste besluta sig, verkligen fattar ett beslut.” och då är dessa exempel inte nödvändigtvis de tydligaste, utan detta genomsyrar hela boken och varje mening.

Fortsatt uppfattar jag att texten håller en viss ”ton” hela vägen, det är inte som med vissa andra böcker att man uppfattar känslor som texten skulle kunna uttrycka. Det är lite svårt att förklara, men trotts att den är skriven som ett svar på kritiken mot existentialismen, kan man föreställa sig Sartre, hur han i lugn och ro, med säkerhet, uttrycker och förklarar det som står utan att visa tecken på besvikelse, ilska som man kan känna när man ska försvara något man verkligen brinner för. Där emot, kan man efter ett tag urskilja lite sarkasm, belåtenhet och komik, i vissa saker han diskuterar eller uttrycker.

Vad gäller själva strukturen kan sägas att den har ett filosofiskt förhållningssätt och påminner om en doktrin. Eftersom den är teoretiskt utformad i stil av en akademisk handling, om existentialismen som lära. Den består av relativt korta kapitel med ett subjektivt perspektiv utifrån sartre. Den är även väldigt ordnad och tydlig, med indelningar och paragrafer. Fortsatt att det hela tiden förekommer förtydliganden eller uttryck i marginalen, för att tydliggöra vad som diskuteras. Vilket tillsammans med det väl valda orden och välformulerade språket, faktiskt underlättar läsningen och möjligheten att hänga med och förstå.

Hela boken, både och språk, är verkligen strukturerad och utformad efter sitt syfte. Jag tror inte jag stött på ett så välanpassat verk tidigare och faktiskt lagt märke till kopplingen mellan struktur, språk och syfte. Samt förstått vikten av detta för bokens helhet. Den här boken har varit minst sagt upplysande på flera plan och detta är uppenbarligen några av dem.

// Li